SFhvFF!

Yay, dags för lite GBG-STH-bashing!

Hynek Pallas sätter ord på det som jag känt sedan länge varit uppenbart: att filmfestivalen i Stockholm visar väldigt få filmer som inte redan är klara för svensk distribution:

"precis som varje år skulle jag kunna pricka in en stor del av festivalens utbud med hjälp av en lista på vad svenska distributörer har köpt in samt några branschblaskor som visar vad det snackats mest om på croisetten."

Med ett starkt fokus på amerikansk indie och asiatisk popkultur-film är det väl en festival som passar en latte-huvudstad som handen i handsken.

Säkert är det en på många sätt trevlig tillställning (inte minst för de fina biografernas skull) men för mig är en av de stora behållningarna med filmfestival (i den mån jag över huvud taget hinner se något) möjligheten att få se film som efter fetivalvisningarna kommer vara näst intill omöjlig att få se igen.

Tillgängliggörandets betydelse minskar såklart i takt med att allt mer filmkultur finns tillgänlig genom nätverk som t.ex. karagarga, cinematik eller amazon. Trots detta har jag fortfarande inte någonstans fått fatt i Der Mann von der Botschaft sedan jag missade den på GFF 2007.

(Det underlättar ju även om filmerna förutom att vara obskyra också är bra. Kollegorna på festivalen i Göteborg brukar dock ha tämligen gott omdöme.)