men kjell känns som nåt annat. han är otroligt varierad och verkar dessutom ha en sund distans till sig själv och sin musik. genom åren har han åstadkommit allt från riktiga kalkoner som en stor stark till helt briljanta låtar som man vänjer sig, brustna drömmars boulevard, jag hör hur dom ligger med varandra i våningen ovanför med flera. (19 skivor!)
men min absoluta favorit är höglund har blivit gammal som på pricken beskriver hur ingen av oss längre bryr sig om något annat än oss själva. lite som en tolkning av:
"If a man is not a socialist by the time he is 20, he has no heart. If he is not a conservative by the time he is 40, he has no brain." *
kjell höglunds lugna bitterhet passar dessutom väldigt bra in i hur jag mår just nu.
3 kommentarer:
På Last.fm finns en disco-version av Man vänjer sig listad… Den skulle onekligen vara kul att höra :) Du råkar inte ha den?
För sisådär 5-6 år sedan så turnerade Lars Winnerbäck, Kjell Höglund och någon till runt under namnet "bland änglar jävlar och vanligt folk" eller något sådant. Efter att Lars Winnerbäck hade spelat ett par låtar insåg jag att han nog aldrig skulle bli bra, gick iväg till den inre baren på pusterviks övervåning och satte mig. Sedan spelade Kjell Höglund. Allt vände och det var helt otroligt bra, tanken på att det var ett väckelsemöte istället för en trubadur var omöjlig att inte tänka (kankse inte fel tänkt med tanke på att han är uppvuxen i ett mycket religiöst hem). Jag skulle nästan hävda att han är en av sveriges mest underskattade artister.
Lyssnade faktiskt lite på honom för några dagar sen. Han är läskig. Jag har uppdaterat min blogg igen. Hej!
Skicka en kommentar