torsdag, november 30, 2006

ring inte mig, jag ringer er

Den senaste tiden har jag haft ovanligt många missade samtal till min hemtelefon från ställen i Sverige där jag (såvitt jag vet) inte känner någon som bor. När man tittar på hitta eller eniro visar det sig att dessa nummer ganska ofta tillhör något telemarketing-företag. (hitta är oftast bättre på att få fram företagsnummer, men har enligt min erfarenhet fler inakutella uppgifter än eniro.)

Idag stötte jag på ett nummer som inte gick att hitta på dessa ställen (046-35 08 90). Förvånande nog hittade google denna utmärkta sida där telefonnummer till en mängd telefonterrorist-företag finns uppradade.

Attityden från dessa företags sida verkar ha ändrats till att allt oftare presentera sitt nummer. Kanske beror det på att de vill ge ett seriösare intryck, men det kan också vara så att de begränsingar som fanns när cid infördes i Sverige försvunnit. (Då överfördes i princip inga nummer från företagsväxlar över huvud taget, och i de enstaka fall det gjordes var det aldrig några direktnummer utan enbart huvudnumret.)

Det sorgliga är att jag en tid arbetade på ett sånt här företag, något jag minns med stor vånda.

(Och ja, jag är med i nix, men det verkar inte hjälpa.)

söndag, november 26, 2006

i know what i like

Alltså den här jackan, så snygg! Skulle kunna göra nästan vad som helst för att komma över en sån! (Filmen är också bra.)

fredag, november 24, 2006

invitation mashup

Kära konsumtionsmaskiner!

Det börjar närma sig den "tiden" på året då cynism och julhat kombineras i en orgie av glöggkalas. Åtminstone är det på tiden. Den här gången kommer det att vara kliniskt småskaligt och lite skenheligt, men också du är varmt välkommen. Ta gärna med egen tomte, och någon rolig nisse/-a. (Men för allt i världen inga änglar.)

Puss och hälsningar

måndag, november 13, 2006

tantmusik?

eh, jaha, det betyder visst dansmusik. johanna, stockholm, gör beats och malin, tyskland, sjunger (känns det igen?). hur som helst, det låter fantastiskt!

tantzmusik - auf deutsch

fredag, november 10, 2006

peta nästa!

skalman:~# pvscan
PV /dev/sda6 VG vg0 lvm2 [292.09 GB / 0 free]
PV /dev/sdb1 VG vg0 lvm2 [279.46 GB / 0 free]
PV /dev/hda1 VG vg0 lvm2 [111.79 GB / 0 free]
PV /dev/sdc1 VG vg0 lvm2 [465.76 GB / 0 free]
Total: 4 [1.12 TB] / in use: 4 [1.12 TB] / in no VG: 0 [0 ]
Jahapp, då har man sprängt terrabyte-vallen då. Frågan är om det finns så mycket mer att uppnå i livet efter den här stora händelsen.

(eller jo, du kan titta på min flickr-ström som för tillfället är återuppstånden: flickr.com/photos/vitplister)

måndag, november 06, 2006

guantanamos föregångare

new york times skriver om 1940-talets amerikanska interneringsläger för japaner (bosatta i usa) med anledning av att ca 800 förut försvunna fotografier tagna av dorothea lange nyligen hittats i national archives. tillåtna motiv var hårt reglerat av myndigheterna, men obehaget framgår ändå med all önskvärd tydlighet.

history repeating. igen.

hardcore trainspotting

tusen tranor skriver om ett fenomen i japan som gör mig alldeles varm om hjärtat, nämligen människor som är mycket intresserade av tåg och järnväg:
(...) En del tågfans är tabellbitare. De är alla utrustade med den telefonkatalogstjocka tidtabellen över samtliga japanska tåglinjer. Utrustade med den drömmer de kanske om resor mellan exotiska stationer. Varje år ordnas ett licensierande test för tabellbitarna, den så kallade jikokuhyou kenteishiken, eller tidtabellscertifieringstestet. I år ges testet den nittonde november, i arton städer samtidigt. Några av provfrågorna är skäligen enkla, men några är riktigt kniviga har jag blivit upplyst om. Dessutom utförs testet under stark tidspress.

Guldkortet Lyckas man få full pott tre gånger (här talar vi nördighetens blå band, att bestiga geek-domens Annapurna) får man ett hedersdoktorat, en minnespresent, och ett guldkort. (...)
kom igen sjk, hur svårt kan det vara att ordna något sånt här? åh, jag vill flytta till japan och bli en riktig otaku!

söndag, november 05, 2006

bollywood @ draken

Jag har hört det ryktas, men det var genom kult som jag till slut fick det bekräftat: Det visas bollywoodfilm på Draken! (sådär lite halvregelbundet i alla fall). Enligt vad jag erfar brukar stämningen i salongen vara extremt hög med mycket spontana applåder, tjo och tjim. Det kanske inte är så konstigt eftersom många människor med ursprung i Indien lär höra till de flitigaste besökarna.

Arrangören har en sida med lite mer information. (Med betoning på lite.)

Detta är ju underbart! Allt som får Draken att leva är bra. Sedan Cinemateket övergav Göteborgs bästa biograf så är det ganska dött tyvärr. Man får hoppas att festivalen blir kvar där ett tag till. (WCT, kom tillbaka!)